Solrosen är ett passande namn för min blogg. Det passar in på hur jag är som person. Jag är glad, älskar sol och värme, även vårsolens sköna strålar. Tycker om att göra andra människor glada, jag vill att de ska må bra. Mitt skratt brukar smitta av sig, ibland är det säkert lite irriterande. Jag bjuder på mig själv, likt den solros som skänker frön till nästa års sådd eller mat till småfåglarna på vintern.
torsdag 28 oktober 2010
Lilla Kalle Kanin
Min mamma kom ut till oss idag och med sig hade hon min Lilla Kalle Kanin.
Han var min trogna följeslagare från spädbarnstiden fram tills jag fyllde 10 år. Sedan fick han hänga med i smyg, några år till. Som ni kan se på bilden så är han väl använd, öronen är lagade flera gånger om, detsamma gäller benen och halsen. Han var min tröst vid åska, ledsamhet, sömnlöshet, ensamhet. Han följde med överallt.
Tänkt vad ett gossedjur kan betyda mycket. Den finns alltid där, säger ingenting men tröstar och lyssnar.
Visst får de utstå en massa blöta pussar, vassa tänder, vinterkyla, heta sommardagar, ofrivilliga dopp både i filtallriken, lerpölen, vattenpussen och i badkaret, men ändå är de lika goa och ger så mycket kärlek.
De blir överöst med kärlek, kramar och pussar i massor.
Ett gossedjur betyder mer än man tror. En del vill inte erkänna att de har ett utan säger istället att det är ens maskot. Men vad är egentligen skillnaden?
Igår var det ju Internationella Nalledagen. Jag och Elin firade hennes Herr Von Gossebjörn, genom att dricka hans favoritdryck mjölk och åt chokladbollar. Vi hade det riktigt mysigt.
Jag vill tillägna detta inlägg till alla våra gossedjur för det spelar egentligen ingen roll hur de ser ut, utan det är att de finns för oss i ur och skur och ger kärlek både till stora och små.
Känns kul att träffa Kalle Kanin igen och han ska få en hedersplats här hemma där han kan mysa och sprida lugn. Jag visst vågar jag erkänna att jag har ett gossedjur.
KramiZ!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Va mysigt. Snäll mamma:-)
SvaraRaderaKul att träffas igen Kalle Kanin! Trevligt att faster hade kvar honom, kärt återseende förstår jag :) Man blir lite sentimental när det gäller gamla gossedjur. A har ju Nina kanin som hon fortfarande sover med, tom tre stycken likadana. Perfekt när hon hade magsjuka och spydde ner den. Även om hon har tre så ser de alla lika luggslitna ut som Kalle. De är mycket väl inkramade... Själv ska jag nog ha Båtte någonstans i gömmorna, tror jag... Kanske han åkte under senaste röjningen? Ha det bäst tillsammans med familjen, Kalle Kanin och Herr von Gossebjörn! Kram.
SvaraRaderaAawh! Precis som med våra husdjur är detta KÄRLEK! Kärlek och trygghet. Underbart.
SvaraRaderaUnderbart! Jag har en nalle i skinn som sitter på en hylla ovanför min säng! Kramar
SvaraRaderaJag har tyvärr inte min nalle kvar. Efter att jag lekte frisör med den tyckte mamma att den var så ful att hon slängde den. =(
SvaraRaderaMen här ovanför mig på en hylla sitter en Skrållandocka,modell mindre,hon heter Pebbels från fam Flinta. Den fick jag av min näst äldsta syrra när jag fyllde 8-9 år.
Ha en underbar helg Annika.
Själv ska jag åka till IKEA med bussresa från Murjek. Det du!
Kram från Helen