Idag har vi vinkat av vår dotter på Luleå Airport. Hon ska delta i en folkdansfestival i Göteborg. Det är första gången hon åker iväg utan oss på en längre resa. Hon kommer däremot att vara i tryggt sällskap av vår kära granne som är med som en av ledarna, samt 4 vuxna till och de andra barnen i hennes dansgrupp.
I går kväll pratade vi om resan och hon sa att det kändes lite pirrigt men spännande. Hon var inte alls orolig. Imorse när hon vaknade sa hon att hon hade sovit som en gudinna. Hon ringde runt till farmor och farfar och mormor och kollade hur "bra" de hade sovit. Hon anade att de hade haft en orolig natt. :-)
När vi sa hej då på flygplatsen kom det tårar, de rann nedför hennes kinder. Lilla vännen är ju bara 11 år, det är inte så lätt att skiljas från mamma och pappa när man är van att alltid vara dem nära.
Fick senare ett sms att de var framme i Göteborg och allt var bara bra. De hade installerat sig på vandrarhemmet och hunnit med lite sightseeing. Det hade regnat lite.
Nu ikväll när hon ringde och sa godnatt kom tårarna tillbaka. Hon tyckte det var så hemskt att vi var så långt borta ifrån varandra. Hon bad mig skicka slängkyssar genom fönstret så att hon kunde fånga dem. Jag frågade henne om hon kände min hemska andedräkt, eftersom jag hade ätit en vitlökskorv tidigare. Hon skrattade... Vi sa godnatt och vi skulle höras vid imorgon igen. Min man som jobbade eftermiddag hade också pratat med henne, inget gråt men hon var lite dämpad.
Det är alltid jobbigt att höra sitt barn vara ledsen. Tankarna går tillbaka till dagistiden när man lämnade henne gråtandes för att åka till jobbet. Man visste att så fort bilen var ur sikte så var allt bra igen. Tror även att det ordnade sig ikväll. Hon har den tröst hon behöver där nere men påminnelsen om att hon saknar oss kommer varenda gång hon pratar med oss i telefon.
Är helt övertygad om att hon kommer att få en fantastisk resa med massor med dans, musik, nya vänner och upplevelser. Lite mindre gråt varje kväll kommer göra allt lättare och vips så är mammas "lilla" flicka hemma igen.
Solrosen är ett passande namn för min blogg. Det passar in på hur jag är som person. Jag är glad, älskar sol och värme, även vårsolens sköna strålar. Tycker om att göra andra människor glada, jag vill att de ska må bra. Mitt skratt brukar smitta av sig, ibland är det säkert lite irriterande. Jag bjuder på mig själv, likt den solros som skänker frön till nästa års sådd eller mat till småfåglarna på vintern.
Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten
"Lilla" dotterna kommer ha sååå mycket skoj att berätta när hon kommer hem, men visst känns det när dom ringer hem och saknar mamma men huvudsaken är att dom har det bra och det har hon ju...:-)
SvaraRaderaVisst skär det i ett mammahjärta när man inte har dom intill och kan krama om när tårarna kommer.(det gäller även när dom är "stora")När mina barn var borta så var det dom som fick ringa om dom ville prata. Och smartast var att prata på dagen och inte nära läggdags,för då är det alltid som jobbigast.(även för mamma)
SvaraRaderaHon kommer dock att ha växt flera cm när hon kommer hem och har klarat denna resa på egen hand.
Kram till dig Annika önskar dig en skön helg.
Helen
Pratade med henne igår kväll. Hon hade fullt upp på dagen så hon hade inte tid att prata. Vid middagen kom det lite mammalängtan men senare när vi talades vid så gick det bara bra. De verkar ha superkul och får lära sig mkt. Hon är jättenöjd.
SvaraRadera