Samma dag som jag skulle åka ner fyllde min kära man år. Stackare, fick fira sin födelsedag helt ensam. Dottern var i stugan med farmor och farfar och jag i Umeå. Hann som tur var gratulera honom på morgonen. Tror inte det gick någon nöd på honom ändå, han fick vara för sig själv en stund och pyssla med sitt, det var så han sa i alla fall. :-)
Nedresan var ungefär likadan som alla andra gånger, hände inte mycket. Såg tre orrar och en renhjord efter vägen. Satt ensam, hade ingen trevlig reskamrat vid min sida.
Tog prover som vanligt när jag kom fram. Har ökat i vikt, igen...men herregud det har ju varit påsk, vem gör inte det efter en sådan helg fylld med läckerheter.
Hade bokat en lunchträff med min kompis från Sundsvall, hennes dotter var också med. Så kul att se henne igen, allt har gått bara bra med hennes strålning och hon såg fräsch ut, kanske något trött. Vid bordet satt även två andra kvinnor, bröstcancerpatienter. Det fanns ingen brist på samtalsämnen.
Läkarträff på eftermiddagen, alla prover var ok, så det blev behandling nästa dag. Själva onkolog avdelningen där man får cellgifter hade flyttat till tillfälliga lokaler,jag fick en snabb guidning utav en sköterska. Så med en karta i handen och med försiktiga steg irrade jag omkring nere i kulverten. Kändes som jag var tillbaka till skoltiden och min första orientering. Väldigt virrigt!
Till alla er som inte har besökt Norrlands Universitets sjukhus kan jag berätta att det är väldigt många olika korridorer och gångar och ännu värre är det i källaren. Tillslut kom jag fram och kunde få en tid för nästa dag. Puh nu kunde jag pusta ut. Fick tid kl. 08.30 så det kändes skönt att jag redan hade testa vägen dit.
Slappade på hotellrummet, slumrade till lite, skönt. Hade köpt några tidningar med orkade inte läsa dem. Åt middag med samma sällskap som från lunchen förutom Sundsvallstjejens dotter som hade åkt hem. På kvällen kollade jag lite tv, läste mina tidningar och somnade rätt tidigt. Hade känt mig trött hela dagen.
Nu var det bara att ladda för nästa dag och FEC-kuren.
Solrosen är ett passande namn för min blogg. Det passar in på hur jag är som person. Jag är glad, älskar sol och värme, även vårsolens sköna strålar. Tycker om att göra andra människor glada, jag vill att de ska må bra. Mitt skratt brukar smitta av sig, ibland är det säkert lite irriterande. Jag bjuder på mig själv, likt den solros som skänker frön till nästa års sådd eller mat till småfåglarna på vintern.
Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar