Var på plats i tid i väntrummet på onkologiska dagvården. Hade startat min promenad tidigt ifall jag inte skulle hitta dit igen, ni vet, allt irrande i kulverten.
Fick vänta ungefär en halvtimme innan jag fick komma till min plats, denna gång en säng. Det tar alltid en stund innan man får cellgiftet, området kring venporten ska tvättas flera gånger, sedan sticker de in nålen. Eftersom FEC-kuren kan ge illamående fick jag en dos med förebyggande preparat först, sedan var det "hallonsaftens" tur. Visst kissade jag rött under tiden och efteråt, inte alls dramatiskt, men hade man inte vetat om det innan skulle jag nog ha blivit orolig. Hela behandlingen gick väldigt bra, jag och Fido (droppställningen) gick till väntrummet och hämtade lite kaffe. Hade lite ont i huvudet, men det ordnade sig med lite tabletter.
Fick kontakt med en jättegullig tjej från Piteå, det var hennes första behandling. Tycker att vi fick en fin kontakt direkt, hoppas att vi kommer att ses fler gånger.
Hann inte med bussen som gick 12.20 p.g.a. att jag skulle förbi Apoteket så jag fick vänta till kl. 14.30. Tyvärr hade inte Apoteket min spruta, den var slut, typiskt. En snäll farmaceut hjälpte mig att kolla om den fanns i Luleå, tur nog hade Sunderby sjukhus några stycken, så hon bokade upp en åt mig. Passade även på att få en blankett gällande fullmakt. Ska ordna så att min man och några till har rätt att hämta ut medicin åt mig ifall jag blir för sjuk att åka iväg själv.
Efter en äcklig lunch satte jag mig på bussterminalen. Träffade min kära vän från Piteå igen. Det var så kul att ha sällskap på hemvägen, tyvärr började jag må riktigt illa, fick ligga längst bak i bussen nästan hela vägen hem. Det var fruktansvärt varmt på bussen, tror inte ventilationen fungerade ordentligt, de hade takluckan uppe. Vi pratade om allt möjligt, skrattade och hade det trevligt.
Taxin var på plats. Mådde illa hela kvällen och under natten. Hade svårt att få i mig någon mat, drack litervis med mineralvatten. Tog både magkatarr tabletter, magdroppar och tabletterna mot illamående. Satt och sov nästan hela natten. Så fort jag försökte lägga mig ned blev det sämre.
Det var i alla fall skönt att vara hemma igen. Det här kommer jag att klara.
Solrosen är ett passande namn för min blogg. Det passar in på hur jag är som person. Jag är glad, älskar sol och värme, även vårsolens sköna strålar. Tycker om att göra andra människor glada, jag vill att de ska må bra. Mitt skratt brukar smitta av sig, ibland är det säkert lite irriterande. Jag bjuder på mig själv, likt den solros som skänker frön till nästa års sådd eller mat till småfåglarna på vintern.
Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten
Usch Annika, låter som du mår riktigt pyton. Hoppas att det ger med sig snart. Kul att du träffat en trevlig resekamrat, det kanske hjälpte lite på hemresan. Själv blir jag åksjuk lätt om jag inte ser ut och med alla preparat du fått i dig så beundrar jag dig verkligen att du tog dig hela vägen hem med buss.
SvaraRaderaKramar från Clara