Är nämligen hemma pga av sjukdom, var det även igår och hela helgen som var också, till Elins stora besvikelse. Men trots det blev hennes födelsedag lyckad. (vilken tur!).
Hoppas verkligen att detta inte blir alltför utdraget. Var tvungen att besöka ett apotek igår för all hostmedicin var slut, apotekaren tittade medlidande och ängsligt på mig medan hon gav mig råd om vilken sort jag skulle välja.
Det tar alltid några extra dagar innan medicinen börjar verka.
Jävla skit, att det skulle komma just nu.
Åker till Stockholm nästa vecka på fredag, min första utbildningshelg så på så vis är det bra att göra bort det nu. Är bara rädd att det utvecklas till något mer, pga av den jobbiga hostan. Så länge jag inte har hög feber är det nog ingen fara.
Det som blir lidande är jobbet. Fan också, har inte tid med sådant här. Det jobbiga är att jag kan inte rå för att jag är sjuk men har ändå dåligt samvete för att jag är det. Vet hur mycket det kommer vara att göra när jag är tillbaka. Ska livet verkligen vara så? Mina kollegor är jättefina men de har fullt upp med sitt. Min man, svärmor, mamma och apotekaren har förbjudit mig att gå för tidigt tillbaka utan att vara helt frisk, det straffar endast sig själv igen. När är man dags att gå tillbaka då? Fast jag är 40 år så har jag fortfarande inte koll på det, kanske för att arbetsansvaret styr mig för hårt, det känns bättre eller den norrländska mentaliteten med " äh int är det så farligt, bara bita ihop och komma igen".
Faktiskt så är jag mer ödmjuk mot mig själv numera, vilket är ett resultat av bröstcancern. Jag levde ett väldigt stressigt liv innan, och på ett sätt gör jag det nu också men är ändå mer omtänksam och försöker prioritera min kropp. Tycker dock att jag fortfarande har lite koncentrationsvårigheter så jag "duttar" med olika saker samtidigt, vilket gör att det känns stressigt att inte kunna färdigställa något. Det är sådan lättnad, nästa befrielse när det sker.
Gubben jobbar natt, så för att han ska få sova har jag flytt sovrummet. Jättekallt ute på morgonen vilket även kändes inomhus, så morgonkaffet fick intas invid den värmande brasan.
Hoppas jag blir bättre snart.
Ha en bra dag
Kram
TA det lugnt - du lever resten av livet igen sen efter din sjukdom, och du gör det nog bättre om du läker ordentligt :)
SvaraRaderaKRYA!
Jag är också hemma och är sjuk, i förkylning och influensa! Håller med föregående talare! Ta det lugnt! Skräm bort det där dåliga samvetet. Vet du jag har själv börjat göra en del efterforskningar på vad cellgifterna gör med oss och vilka bieffekter som består.
SvaraRaderaInte mkt forskning har gjorts men det behövs göras. Koncentrationssvårigheter, då framförallt i kombination med stress, verkar många lida av långt efter behandling. Jag gör det absolut, väldigt mkt tom. Så inget dåligt samvete!! Vila och sätt på en bra film. Krya på dig!
Kram
Annika
Jag håller med ovanstående, ta hand om dig hjärtat! Rå om dig, försök må så gott som möjligt. Kram från oss!
SvaraRadera