Fick en kallelse till Umeå tidigare i veckan. Jag fattar inte varför de ska ha så dålig framförhållning. De ville att jag skulle komma dit den 16:e januari, alltså imorgon.
Tänk om jag hade varit bortrest då hade jag ju missat detta, för självklart vill jag bli undersökt. Nåväl, jag var hemma och jag åker...imorgon. Har bokat både taxi och buss, taxin hämtar mig kl. 05.10. Fy farao vad tidigt. Är inte såå orolig inför den här gången som jag brukar vara men kan erkänna att efter att jag hade läst brevet började tankarna fara runt. Hur mår jag egentligen?
Tiden bara rullar på i rallyfart. Jobbar 100% och det känns som om jag inte hinner med så mycket mer än det. Det är rätt stressigt på jobbet, iaf för mig. Tidigare var jag väldigt stresstålig och kunde göra flera saker samtidigt men nu blir min hjärna blockerad om det blir för mycket. Jag börjar darra och känner panik, nära till gråt. Detta sker oftast i samband med månadsboksluten. Övriga veckor är det inte lika illa men visst känns det. Ibland är jag så trött efter jobbet men jag tvingar mig själv att åka och träna eller promenera bara för att vila huvudet.
Har satt upp mål att motionera dagligen, går på två pass i veckan (aerobics och zumba).Vissa dagar måste jag bara slappa. Det konstiga är att jag inte minskar i vikt, snarare tvärtom, fast jag äter bättre och rör på mig mera. :-(
Kanske det beror på sömnbristen, för jag sover jättedåligt. Vaknar flera gånger varje natt, förrutom när jag tar insomningstabletterna men det händer att jag vaknar ändå.
De senaste veckorna har mitt ena bröst (det friska) kliat jättemycket. Det känns inte som om det skulle vara något men lite orolig blir jag. Mammografin i höstas visade inget men så här inför läkarbesöket så funderar men lite extra på det.
Jaha, vad ska jag säga till Dr. Nisse? Jo tack jag mår rätt bra, förutom klådan på brösten, sömnbesvär, stress,huvudvärk, torr lite här och där, samt en stor champinjonodling i underlivet.
Muga scint, provtagning och träff med Nisse står på programmet. Kommer väl hem sent imorgon kväll. Bussresan tar nästan fyra timmar. Gäller att ta med en bok, tidning och hörlurar.
Ha en skön söndagkväll.
KRAM
Solrosen är ett passande namn för min blogg. Det passar in på hur jag är som person. Jag är glad, älskar sol och värme, även vårsolens sköna strålar. Tycker om att göra andra människor glada, jag vill att de ska må bra. Mitt skratt brukar smitta av sig, ibland är det säkert lite irriterande. Jag bjuder på mig själv, likt den solros som skänker frön till nästa års sådd eller mat till småfåglarna på vintern.
Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten
Usch ja, dessa läkarbesök och ångesten inför dem :(
SvaraRaderaKatastrofalt dålig framförhållning med läkarbesöket!!
Jag följer din blogg. Gör själv min sista herceptinbehandling denna veckan och har då läkarbrsök. Har oxå ett torrt och rodnande hudparti på bröstet, men funderar på om det kan bero på att huden är skör nu på vintern efter att den varit utsatt för strålningen tidigare?!?
Håller tummarna för dig imon!
Kram Anna B
Lycka till imorgon! Jag känner igen mig väldigt väl i det du skriver om "allmäntillståndet". Jag går inte heller ner ett gram i vikt, vardagen är tung- och bra. Helt klart är man mindre stresstålig än tidigare. Har börjat undersöka det där, vad cellgifterna gör med oss. Gick till potiker och kontrollerade synen, tyckte jag såg så dåligt. Jepp, mkt sämre syn. I efterhand berättade min onkolog att det kunde var en biverkning av cellgifterna. Okej, vad mer som vi inte vet?
SvaraRaderaVisst är livet gott, men vi lever med en del fysiska minnen...
Kram på dig
Annika
Varför gÅr man inte ner i vikt då??? Märkligt, när man både motionerar och äter ok!
SvaraRaderaKram