Ibland önskar jag verkligen att dygnet hade fler timmar till förfogande så att man får några extra till sömn och vila.
Nu har vår lilla valp varit hos oss i en vecka och det känns verkligen. Det märks att jag inte är lika stresstålig som tidigare, blir så slut i kroppen, trött och orkeslös. Lätt för att gråta när tröttheten kommer. Fast det går bättre och bättre. Tur att man får ett sådant underbart lyckorus av valpar.
Alla är jättebra på att ta hand om Snoddas och de andra hundarna men är man som jag en lättväckt person så blir det ändå jobbigt.
Den här veckan (måndag - torsdag) så är jag valpledig. Det bra att kunna koncentrera sig på en sak än tusen andra. Sen när min man kommer hem från jobbet får han ta över en liten stund.
Fick förresten mitt nya sjukintyg igår, från och med 1/6 ska jag börja jobba 75%. Spännande och se hur jag klarar av stressen. Då gäller det verkligen att lyssna ännu mera på kroppen. Som vanligt var det hemskt att besöka Sjukhuset igen. Kalla kårar for längs efter ryggraden, illamående och huvudvärk. Träffade en jättefin läkare på kirurgmottagningen som tyckte jag kämpade på bra eftersom jag hade fått så aggressiv behandling. Hon var nog den första som riktigt förklarade för mig hur pass aggressiv min cancertyp är, risken för återfall finns men det mesta går att bota. Mina receptorer hade alldeles för höga värden men man får hoppas att statistiken är på rätt sida, på min sida så jag blir botad. Kände mig låg och nedstämd efteråt, när jag kom hem. Familj, vänner och valp ger mig glädjen, vilket är allt jag behöver.
En sak som är jättebra är att benen känns bättre, inte bra men bättre. Det går lättare att röra på sig och cirkulationen verkar ha kommit igång. Tackar Zumbaträningen för det.
Oj, nu vaknade lilla Snoddas, dags för kisspaus.
På återseende...
KRAM allihopa.
Solrosen är ett passande namn för min blogg. Det passar in på hur jag är som person. Jag är glad, älskar sol och värme, även vårsolens sköna strålar. Tycker om att göra andra människor glada, jag vill att de ska må bra. Mitt skratt brukar smitta av sig, ibland är det säkert lite irriterande. Jag bjuder på mig själv, likt den solros som skänker frön till nästa års sådd eller mat till småfåglarna på vintern.
Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten
Vet du, ibland önskar jag att jag inte var så vetgirig, att jag inte hela tiden frågar doktorn och internet om allt möjligt. Jag vet inte om jag vill veta hur illa däran jag egentligen är. Hur dåligt ställt det är. Men statistik är ju svårt att lita på. Det kan bli hur som helst i alla fall. Du och jag, vi ska ha tur, det bestämmer jag här och nu. Njut av hundkärlek nu och ha det bra.
SvaraRaderaKram
/Åsa
Usch, den där statistiken.... Jag får aldrig något riktigt svar när jag pratar prognos med min doktor. Även om min prognos är dålig så är det större sannolikhet att jag klarar mig än att jag inte gör det.
SvaraRaderaGrattis till den lilla godingen förresten. Så mysigt med en liten valp!
Ett hett tips till dig och dina ben. Börja äta magnesium, tar bort kramp, pirr och stumhet i benen. Ät också gärna kalicum, kan förhindra återfall i skelettet. En kombination av de två är optimal. Magnesium är en förutsättning för att ta upp och tillgodogöra sig kalcium. Finns hos hälsokosten, brukar heta typ Cal-Mag. Jag har blivit av med pirr i foten/tårna och i fingrarna. Jag slipper också krampen i vaderna och känner mig inte lika stum i benen. Det är värt ett försök.
Som jag skrattade förresten när jag såg din länk i kommentaren till mig. Doldis-Annika. Vem är det tänkte jag....... Undrar vad i ditt undermedvetna som fick dig att skriva fel.... :-)
Kram
Viktoria
Jag förstår inte riktigt hur man ska kunna gå vidare med återfallsrisken hängande över sig. DET är tufft.
SvaraRaderaGläds åt din valp! Jättesöt. Kram Helena