att jag är lite mer fundersam just nu.
Har inte fått kallelsen till återkollen ännu. Som vanligt dras det ut på tiden, eller så får jag den i sista minuten. Men jag orkar bara inte ringa och påminna dem, det får ta den tid det tar.
Är rätt säker på att det inte ska vara något "nytt" i kroppen, och fast jag är till 80% inställd på det så sover jag sämre igen. Den där strävan av 100% säker är olidlig. Ingen är väl 100% i vad de än är eller presterar. OK, möjligtvis elitidrottarna som vinner guldmedalj, bättre än så kan det nog inte vara. :-)
Jag ligger och vrider och vänder på mig i sängen, hittar inte rätt sovläge. Har tankar på allt annat än bröstcancer, men tror ändå att den har en bidragande orsak. Är lite inne i "att göra-fasen" som jag hade i värsta cellgiftsinfernot, med höga doser kortison, men bara i tanken inte i agerande. Svårt att förklara det där..
När jag sover dåligt känns det i hela kroppen, den blir tung och hjärnan blir trögare. Undrar egentligen hur länge trögheten ska sitta i? En kirurg sa på en föreläsning att "man får räkna med tröga ledningar ett bra tag", ok...men vad menas med ett bra tag? Är det några månader, ett år, flera år? 18 Maj nu till våren blir det ett år sedan jag fick cellgifter, hoppas verkligen att trögheten släpper tills dess.
Motion är ett bra sömnmedel och mjukar dessutom upp kroppen. Tycker jag försöker så gott jag kan. Det är inte lika lätt som innan sjukdomen. Har ju inte samma muskler kvar, de måste byggas upp igen. Promenader går jättebra, skotta snö (hyfsat), cykla är ok men bara i 15 minuter. Konstigt nog så kunde jag dansa hela kvällen förra fredagen utan problem. För att få inspiration och god sömn , ska jag testa på Zumba i eftermiddag. Har anmält mig till ett prova-på-pass. Så spännande och kul det ska bli.
Ville inte anmäla mig till en 10 veckors kurs innan jag hade provat på det, så detta blir utmärkt.
Jag återkommer med en rapport efterår...på återseende.
KRAM
Solrosen är ett passande namn för min blogg. Det passar in på hur jag är som person. Jag är glad, älskar sol och värme, även vårsolens sköna strålar. Tycker om att göra andra människor glada, jag vill att de ska må bra. Mitt skratt brukar smitta av sig, ibland är det säkert lite irriterande. Jag bjuder på mig själv, likt den solros som skänker frön till nästa års sådd eller mat till småfåglarna på vintern.
Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten
Tyvärr sitter min tröghet i "ledningarna" kvar än efter ett och ett halvt år och har skrivit om detta senast i dag för att få ventilera lite.
SvaraRaderaEtt zumbapass är helt uteslutet än för mig, så se dina framsteg om du orkar med! Testade attgå ut och dansa, men efter ett par låtar fick jag bli panelhöna och sitta med benen högt.
Skit. Samtidigt. Det går framåt! (Sakta men säkert...tålamod...öööhhhh!!)
HEJA DIG!!
Va spännande med zumba :P Jag hör om var och varnnan runt omkring mig som provar och gillar. Håller tummarna att det funkar för dig!
SvaraRaderaDet är väl inte konstigt att du funderar på svaren.Håller tummarna för att allt är 100% bra.
SvaraRaderaÅh,Zumba det hade jag velat testa. Jag tycker det är så kul att dansa så det hade nog varit nåt för mig.Men det är nog attans jobbigt också.
Kram från Helen
Trögheten r mitt STORA problem !!! Jag hade ettårs-dag efter cytostatica sist november !! Och jag tycker faktisk bara att jag blir mer o mera tött- inte piggare- som det faktisk var ett bra tag . En stor frustration- nu oxå för min mann- som ju så sårt önskar att alt ska bli som förut. Tänk - i mai blir det 2 år sedan jag fick diagnosen- TVÅ ÅR ?! hade ALDRIG trodd att jag skule ha kommit så kort- det känns ju som om all cancershiten hände för 6 mnd sedan.
SvaraRaderaSå jag förstår min sann vad du- o fighter snackar om.
Hoppas sumban funkar för dig. Skulle hämskt gärna provat- men det går inte med gamlemor sin rygg... : )
Lycka till- stora klemmer från Ingrid
Känner igen det där med trögheten både i kropp och knopp och nu är det över 1 år sedan jag fick sista cellgiftsbehandlingen. Är så sugen på att byta jobb, men det känns som om man vill vara pigg och "ärtig". Inte som den zombie jag är vissa dagar. Men det blir bättre och bättre. Zombie dagarna blir färre och det känns otroligt bra. Hoppas att det går åt rätt håll förvrid! Kram Anna
SvaraRaderaDu kommer att gilla zumba! Hoppas att kroppen hänger med! Kram Linda
SvaraRadera