En känslostormande, överreagerande, hyperaktiv bitch

Hej och hå vad tiden gå!

Nu var det verkligen ett tag sedan som jag skrev ett inlägg. Tycker de här dagarna har passerat så fort. Tänkte ägna det här inlägget till en liten statusuppdatering.

Har avslutat min kur mediciner efter min senaste behandling, förutom tabletterna mot magkatarr och munsvamp som jag fortfarande tar. Aptiten finns men den är inte överdriven. Har väldigt mycket kryp i benen, så svårt att vara still. Har inte lärt mig ännu hur jag ska hantera det här. Promenera är skönt och går bra i lagom takt, är trött i benen när jag kommer hem men kan ändå inte vila tillräckligt länge. Det känns som om benen är ständigt bortdomnade. Vet att det kommer att klinga av snart, hoppas innan helgen.

Självklart känner jag mig trött, sover alldeles för lite men njuter av den lugna, tidiga morgonen med en kopp kaffe och tidningen. Försöker i alla fall lägga mig rätt tidigt på kvällarna.

Har haft jobbiga humörsvängningar. Lätt för att tända till och bli arg, sedan plötsligt vara ledsen och "spontangråta" fast jag inte vet varför. Ena stunden kan jag vara sur och tvär och sen brista ut i skratt. Det här tillstånden kan jämföras med min tid som gravid för då hade jag; koncentrationsvårigheter, humörsvängningar, en svällande kropp, halsbränna och var allmänt förvirrad.
Självklart är en graviditet mycket trevligare än det här, jag var ju så där härligt lycklig, men vissa liknelser finns det.

Jag har ständigt dåligt samvete över mitt beteende mot min man och dotter. Det blir så många onödiga känslofyllda situationer, det är inte lätt för dem att se, ta emot och förstå dem. Tycker att de hanterar dem jättebra och de vet att jag älskar dem.

Jag vill inte vara en känslostormande, överreagerande, hyperaktiv bitch, utan jag vill vara mig själv igen. Och visst får jag vara det, men inte så ofta som jag önskar.