Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten

torsdag 18 mars 2010

The third Battle


Äntligen fick jag min tredje behandling!

Innan nedresan så var jag och lämnade prover på Bergnäsets vårdcentral. Det visade sig att några värden var bättre men levervärdet var fortfarande oförändrat. Enl. samtal med Umeå skulle jag komma ned dagen därpå, ta prover igen och sedan träffa läkare.
Bussresan ned går jag inte in på så detaljerat, men vill tillägga att jag träffade en gammal kollega från min tid på Åhléns. Det var så trevligt att sitta och prata med henne, tiden gick lite fortare. Om du läser detta så hälsa så gott tillbaka till alla.

Provtagning och läkarträff. Min läkare hade konsulterat med kollegor angående mina värden och de beslöt att minska min dos istället för att skjuta upp behandlingen ytterligare. Egentligen var det tänkt att jag skulle få cytostatika redan samma dag men ett missförstånd hade gjort så att jag missat ta mitt cortison kvällen innan. Man ska alltid premedicineras med cortison när man ska få Taxotere, så det blev en övernattning. I och för sig gjorde det inte så mycket, jag var beredd på det.

Träffade en jättetrevlig tjej från Sundsvall, känner att vi fick bra kontakt och kom bra överens. Hon var uppe i Umeå för strålning och även hon behandlas för bröstcancer. Vi hade många frågor till varandra och mycket att prata om. Vi träffades lunch, middag och frukost. Nästa gång jag ska ned kommer vi att träffas igen, hoppas jag. Tack snälla du för en trevlig tid.



Här sitter jag och Fido är med, så klart. Den här bilden visar när jag får mitt Herceptin, glömde be sköterskan ta ett kort när jag hade mina fina kylhandskar på mig. Behandlingen gick bra, men den här gången fick jag huvudvärk. De kollade mitt blodtryck lite oftare och gav mig extra dryck och smörgås. I samma sal låg en 34 årig kvinna från Haparanda, hon fick sin första behandling mot bröstcancer. Varenda gång jag är ner dyker det upp nya bröstcancerpatienter, tänk att det är så många som drabbas. Man är verkligen inte ensam om det här.

Jag känner igen deras ångest inför sitt första besök och jag känner mig nöjd och lugn när jag kan trösta dem med mina ord och kan förstå dem. Jag mår bra när jag kan hjälpa andra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar