Tiden går sakta, men det närmar sig..

Var på Sunderby Sjukhus igår och träffade onkologen. En trevlig och sympatisk man som på ett mycket korrekt sätt informerade mig om vad som gäller framöver.
De har sett att min tumör var större än vad de sett tidigare via ultraljud. Efter operationen har de kunna mäta upp den till 24 mm. Ingen spridning via lymfkörtlarna, vilket är mycket positivt.

Det negativa är att jag har ett överskott av proteiner som kallas HER2-receptorer på cancercellernas yta. Dessa receptorer reglerar och påskyndar cancercellernas tillväxt, vilket innebär att risken är något större för cancern att sprida sig till andra delar av kroppen. Det finns kliniska studier som har konstaterat att HER2-positiv bröstcancer kan behandlas effektivt med Herceptin i kombination med cytostatika.
Herceptin är en laboratorietillverkad antikropp som binder till receptorerna som finns på cellytan. Bindningen till cancercellen kan stoppa tillväxtsignalerna och tillsammans med cellgifter döda cancercellen.

Har blivit tillfrågad om att delta i en forskningsstudie som gäller behandling av bröstcancer och accepterat det. Jag kommer att påbörja min behandling vecka 4, vet ännu inte datum.
I den här studien kommer 3000 patienter från olika delar av världen att delta, varav ca. 350 i Sverige. De har sett att vid användande av Herceptin så kan man halvera återfallsrisken, men det är inte klart hur lång behandlingstid som behövs.
Vi kommer att delas in i olika grupper och få samma behandling i början, varav slumpen sedan bestämmer den förlängda behandlingen.

När man är med i en studie så måste det ske nära klinikens forskningscenter, vilket innebär att jag kommer att få mina behandlingar i Umeå, ca. 1-2 dagar var tredje vecka. Dessutom får jag kontinuerlig kontakt och träffar samma behandlingsteam med cancerläkare/sköterskor.

Mitt preliminära schema ser ut så här:
Cellgift (1) + Herceptin x 3 (9 veckor totalt)
Cellgift (2) x 3 (9 veckor totalt)
1 månads återhämtning
6,5 veckors strålning i Umeå
Sedan kommer jag även att få äta antihormon tabletter i 5 år.

Som ni ser är jag rätt uppbokad framöver. Enligt läkaren kan man äta och dricka och motionera(lagom) som vanligt. Har ju ingen aning vilka biverkningar jag kommer att få, visst finns det faktorer som påverkar hår, äggstockar, slemhinnor, hjärta och benmärg. Allt detta är så individuellt, det går inte att jämföra med någon annan.
Immunförsvaret försämras men man ska inte behöva isolera sig utan kan träffa människor som vanligt. Självklart gäller sunt förnuft, är någon väldigt förkyld så ska man inte umgås med dem just då.

Känner mig inte så orolig över eventuella biverkningar, vet att jag får det men inte vilka och det finns hjälp. Fick lite ångest efter besöket igår. Jag var arg och ledsen över situationen och jag lider mer över mina anhöriga än mig själv vilket känns otroligt jobbigt. Framförallt tänker jag mycket på min dotter och man. Det gäller att fokusera på sig själv, men det är svårt ibland.

Min man kommer att följa med mig till Umeå när jag får min första behandling vilket känns väldigt tryggt. Ska sedan ta med min dotter någon gång, vilket även läkaren rekommenderade. Bra om hon får se hur det går till för att lättare förstå.

Innan jag påbörjar min behandling kommer jag att genomföra en undersökning av hjärtkammarfunktionen i vila. Eftersom saliv utsöndringen påverkas och för att minimera risken av infektioner i munnen ska jag även göra en tandröntgen och få ett tandstatus. Tandvården betalas av landstinget under min behandling, vilket är väldigt positivt.

Det kommer att bli tufft framöver men ser fram emot de dagar man orkar vara ute i vårsolens glans, träffa vänner och äta gott.