Japp, nu sitter den där.
Var första patienten på plats kl. 07.20. Blev väl mottagen utav sköterskorna och läkaren på dagkirurgin. Blev uppmanad att säga till så fort jag kände smärta så skulle de ordna lite extra bedövning. Omklädd i min sexiga utstyrsel fick jag ligga ner en stund och få antibiotika på dropp samt fyra panodil. Sedan rullades jag in på operationssalen.
Man blir så otroligt väl omhändertagen av sköterskorna, vi skojade och skrattade. Mitt blodtryck var perfekt och de ansåg mig vältränad (hihi tror dom ja). Mina övriga värden var bra. Blev tvättad och inbäddad i grön duk, en båge framför huvudet så det blev som ett tält. Jag kände mig lugn och inte ett dugg orolig.
När läkaren skulle ge mig lokalbedövningen gjorde det så j-a ont, ahhh riktigt eländigt kändes det. Jag sa till om detta och då sprutade de in ett lugnande medel vilket gjorde att jag slappnade av och somnade in lätt. Fick samtidigt andas i en syrgasmask.
Vaknade efter ca. 40 minuter, fortfarande lite sömnig Fick ligga kvar på uppvakningen ett tag så de kunde bevaka att mitt blodtryck var ok. Hörde hur sköterskorna pratade om nyårsmiddagarna de skulle laga till, lamm verkade populärt. Jag hann till och med dela med mig om en förrätts recept. :-)
Fick en efterlängtad smörgås och en kopp kaffe innan jag fick klä på mig. Gick till röntgen för att ta några bilder och avslutade med att prata med läkaren. Allt såg bra ut, venporten var rätt placerad och redo för att börja användas.
Glömde tyvärr bort att gå förbi kirurg mottagningen, de hade lyckats skriva ett nytt sjukintyg till mig, men efter jag pratat med dem via telefon skulle de skicka hem det. Är nu sjukskriven t.o.m. den 30/6 2010.
Min familj hämtade upp mig, och efter ett ärende på Storheden så var vi hemma. Har ätit lunch och sovit några timmar. Känner mig fortfarande trött. Har värk i såret och i axeln, men det kommer att gå till sig rätt fort. Tar panodil mot smärtan.
Har fått restriktioner gällande att duscha, får se hur det går inför nyårsfesten, vill ju inte att mina vänner ska må dåligt innan kalaset ens har börjat. :-). Skämt åsido så löser det sig säkert, de där hemma får hjälpa till.
Solrosen är ett passande namn för min blogg. Det passar in på hur jag är som person. Jag är glad, älskar sol och värme, även vårsolens sköna strålar. Tycker om att göra andra människor glada, jag vill att de ska må bra. Mitt skratt brukar smitta av sig, ibland är det säkert lite irriterande. Jag bjuder på mig själv, likt den solros som skänker frön till nästa års sådd eller mat till småfåglarna på vintern.
Saker som gör mig glad - Fina fiskevatten
Hej Annika
SvaraRaderaJag har läst dina inlägg och jag har även gjort försök att skicka dig uppmuntrande kommentarer, men jag har misslyckats med att få dem publicerade.
Jag vet ej vad som gått fel, tydligen bristande teknisk kompetens. Men jag känner på mig att allt kommer att gå bra för dig. Du är i händerna på kompetenta läkare som vet hur behandlingen ska göras och du har en enorm livsglädje som kommer att hjälpa dig.
Fortsätt vara den du är och kämpa på så går allt bra ska du se.
Närmaste grannen Kicki med familj
Tack Kicki,
SvaraRaderaDet lyckades till slut. Det verkar vara flera som har problem att lämna kommentarer, jag vet inte vad det beror på heller. Det är bara att försöka flera gånger som du gjorde och välj kommentera som anonym.
Jag känner verkligen ert fulla stöd och är otroligt tacksam över att ha så fina grannar. Vi är ju till för att hjälpa varandra.
Kram till er alla